Ingela Holgersson meditation

Har du någon gång varit med om att du blivit så stark som du inte trodde att du kunde bli? Över tid så har jag blivit det och bl a yoga har varit mitt redskap till att hitta denna styrkan.

För 5 år sen – en morgon hösten 2013 – ramlade jag ihop i ett hörn av omklädningsrummet på gymmet. Jag skulle bara plocka upp min handduk efter att jag tränat, men istället ramlade jag bara ihop och kunde inte resa mig igen.
Jag blev buren ut till bilen. Dom fick lägga mig i bagaget. Vidare till läkarstationen som bara kunde ge mig en spruta med smärtlindring. In i bagaget på bilen igen och vidare till sjukgymnastiken.
Väl framme, mötte jag en fantastisk kvinna som fick mig att lägga mig på en brits. Därefter kom hon in till mig och gjorde bakåtböjningar en gång i halvtimmen. Hon sa åt mig att inte äta smärtstillande, men att fortsätta att göra bakåtböjningar en gång i halvtimmen dygnet runt. Kl 5 när dom stängde skickde hon hem mig. In i bagaget igen, med ett par kryckor i sällskap.
Jag hade tappat min förmåga att gå och jag visst inte om den skulle komma tillbaka.

Efter idogt bakåtböjande och med hjälp av kryckor, kunde jag staplande ta mig fram efter några dagar. Efter en vecka eller två kunde jag själv gå på toaletten igen.

Efter ytterligare någon vecka, började sjukgymnastik och rehabilitering. Hela magmuskulaturen hade blivit uslagen av diskbråcket jag hade fått i min ländrygg, så det var bara att börja om från början. Och det var verkligen från början. Jag hissades upp i ställningar och fick lyfta olika kroppsdelar och nu pratar vi om millimetrar. Sakta och säkert blev jag starkare. Jag kunde lämna tillbaka kryckorna och jag blev stadigare och stadigare. Efter några månader kunde jag gå på gymmet igen, men det som gällde var styrketräning för hela slanten. Stablilisera upp min core från grunden. Jag som älskat att springa. Efter några månader provade jag att sätta mig i en kajak igen – jag var jätterädd för att det inte skulle funka eftersom det skulle påverka hela mitt liv. Det gick bra. Stelt som aldrig förr, kunde jag iallafall darrande och vinglande ta mig fram i kajaken i en bassäng.

Det var bara att fortsätta. Styrketräning på gymmet 3-4 dagar i veckan och dagliga övningar hemma. Till slut hade jag byggt upp en muskelkorsett som höll ryggen på plats, men jag var stel som en pinne – såg ut som jag kanske t om hade ätit den där pinnen till frukost och dessutom svalt en galge som jag hängt upp mina axlar på. Likt en robot skred jag fram i livet, mestadels ståendes eftersom jag hade problem med att sitta.

Som tur var hade jag en fantastisk sjukgymnast vid min sida, så efter något år vågade jag hoppa igen. Detta var ett jättestort steg, trots att det bara handlade om någon decimeter. Men jag vågade.

Ingela Holgersson bakatboj

När jag började våga igen, vaknade en längtan till liv. Längtan efter att börja yoga igen. Lite rädd, men framförallt med en känsla av att jag iallafall vågar försöka, anmälde jag mig till en yogakurs hos Dansande Krigaren, Pia Lund. Jag sa inget om min skada, var livrädd för framåtböjningar och fällningar, men sakta och säkert och med varsam hand vågade jag öppna upp mig och började hitta tillbaka till en rörlighet i min kropp. Självklart inte som förr, men det går inte att jämföra sig bakåt. Varje dag är en ny dag. Jag är ett nytt jag, har med mig mina erfarenheter, men det gamla kommer aldrig igen.

Så utifrån mina nya erfarenheter kände jag starkt att yogan behövde få ta mer plats i mitt liv. Den får mig att må bra. På så många plan. Jag hade en stor längtan efter att gå en yogalärarutbildning för att få förkovra mig på djupet, hitta mitt egna utövande, mest med ursäkten till att jag skulle använda utbildningen för att kunna gå en SUPyogalärarutbildning, men i djupet av mitt hjärta kände jag egentligen att jag hade ett annat syfte, som jag inte ens vågade formulera för mig själv.

Hur skulle jag som såg på mig själv som nästan en krympling kunna ta anspråk av att vilja bli yogalärare? Vad tror jag egenligen om mig själv? Men jag är modig, så tack vare min inre styrka, den starka core jag trots allt byggt upp, anmälde jag mig till yogalärarutbildningen.

Än en gång stod jag där rädd, men framförallt med känslan av att jag iallafall vågar försöka. Jag höll på att vända i rondellen framför yogastudion och åka hem. Men jag är så glad att jag inte gjorde det.

Året av yogalärarutbildning har fått mig att växa i så många aspekter och jag har blivit ändå starkare i min kropp, själ och jag har funnit något större ändå, som förgyller dom små stunderna i vardagen. Och för några helger sedan gjorde jag en back-drop, vilket på något sätt får symbolisera peaken, höjdpunkten av denna resa. Hittills.

Så jag undrar vad har du för utmaningar som du behöver finna din inre styrka för att komma vidare med? Det behöver inte alls vara något så stort och omvälvande som det jag just berättat? Kanske det är något litet som du vill börja med? Och på vägen dit är det bara att fortsätta att bygga vår fantastiska coremuskulatur som hjälper oss, att röra oss fram i livet…

//Ingela Holgersson, certifierad yogalärare på Yogarooms Art of Life RYT 200h och har företaget Skärgårdsidyllen Kayak & Outdoor